2 Kommentarer

  • Hej,
    Jag har nyligt diagnostiserats (47 år) och uppskattar verkligen att du skriver här om vad du upptäckt personligen och även hittar på nätet. När jag fick diagnosen och aldrig hade hört talas om det tidigare har det blivit att jag har dammsugit nätet efter information.

    Jag har tappat nio veckor i rad nu och det går mycket långsammare än vad jag hade förväntat mig. Så mitt nästa steg kommer att bli att lägga om kosten och se vad det kan göra för förbättringar till att värdet sjunker snabbare.

    Delar en länk som jag sprang på:
    https://hemochromatosishelp.com/

    För att se vilka grupper av livsmedel som är bäst har jag tittat på listan på som finns på matkalkyl och tittat längst ner.
    http://matkalkyl.se/naringsamnen55.php

    Mvh
    Marcus

    • Hej Marcus och kul att du uppskattar sajten.
      Jag har verkligen stött och blött everything hemochromatosis under några år nu och sällan känt mig lika tvärsäker på, i alla fall i mitt fall, att år av frenetiskt hamstrande av järn (i diverse organ, vävnader etc) via kosten samt den tillhörande hepcidin-bristen/dysfunktionaliteten, inte enbart repareras med sjunkande ferritin- och järnnivåer. Visserligen har våra kroppar självläkande egenskaper men behöver, i min mening, stödjas rejält för att ta igen för “gamla synder”. Hur man gör detta effektivast råder det delade meningar om.

      Kosten är viktigt, men vad jag på senare tid lärt mig är hur inflammatorisk fel typ av mat kan vara (i synnerhet för den känslige). Tyvärr är detta sällan något som det skrivs om i “dagspressen” eller visas på TV. Istället är det samma gamla deviser som vitt och brett, oftast omotsagda prånglas ut: “Fibrer är bra för magen”. “Grönsaker är fullproppade med näringsämnen” och “kött är cancerogent”. Eller varför inte den så oerhört utbredda myten om att “kroppen skall göras alkalisk/basisk” till varje pris. Sätter man sig istället in i den riktiga vetenskapen (sällan epidemiologi), vilket innebär att man sållar bort tokigheter från sådana “legendarer” som Ancel Keys och T. Colin Campbell, finner man helt andra slutsatser kring hur vi bör äta.

      Gällande listan om järn. Bara en sådan sak som att den inte tar upp skillnaden mellan icke hem/hemjärn renderar den något begränsad. Jag förstår dock att du tittar på den. Jag gjorde likadant. Gick all in på att dra ner järnintaget (framförallt ifrån animaliskt kött)…men just min kropp, och jag är ingen läkare, dietist eller ens akademiskt bestruken öht – varför jag inte alls yttrar mig om någon annan än mig själv, svarade genom att straffa mig på diverse olika sätt. Så jag slog om och började äta mer s.k. “balanserat” igen samt ökade mitt intag av diverse järnupptagsreducerande molekyler (kosttillskott). Detta fungerade men få preparat hjälper att reducera hemjärnet – det mest potenta. Istället reduceras upptaget av det mindre “biotillgängliga” icke-hemjärnet som primärt fås via te.x. spenat, nötter, soja etc. Så vad är då the take home message? Vi hanterar järn felaktigt. Men likväl behöver vi järnet. I synnerhet hemjärnet. Det är min okvalificerade gissning. Många år av “iron overload” leder gissningsvis till gott om inflammatorisk aktivitet i kroppen och den riskerar att förvärras av frukt, grönt, spannmål. Kanske är dessa födoämnen värre för oss än det hemjärn vi får i oss via kött – vi kommer ju trots allt ändå tappa blod då och då. Think about it.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *