Minihepcidin

Min första tanke när jag fick reda på att genetisk hemokromatos går hand i hand med en viss typ av proteinbrist (hepcidin) var “varför finns det inget läkemedel som består av hepcidin?”. Igår snubblade jag över information som tyder på att det faktiskt existerar och snart är på väg ut. Som alltid är det viktigt att vi först tar reda på om effekten kan tänkas hålla i sig eller om kroppen gradvis börjar parera, samt vilka eventuella bieffekter medicineringen kan ha.

Följande studie är skapligt lovande:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22990014

Varför jag tycker det verkar lovande att tillsätta ett protein istället för att medicinera sig med järn-bindande molekyler är bieffektsbilden. Risken är dock att proteinet endast är en del av gåtan och att dess entré i ett hemokromatos-system endast delvis hjälper och i värsta fall sätter obalansen i ännu mer obalans. Nå väl, skapligt hoppfull trots allt.

Författarna avslutar:
“Our study demonstrates that minihepcidins could be beneficial in iron overload disorders either used alone for prevention or possibly as adjunctive therapy with phlebotomy or chelation.”

Slutligen, jag hittade ett företag vid namn Merganser Biotech som med sin molekyl M012 i februari 2016 påbörjade en s.k. “clinical trail” med hopp om att kunna få ut en behjälplig produkt på marknaden för bl.a. hemokromatos-patienter. Min gissning är att deras produkt är en injicerbar peptidlösning vars primära uppgifter är att härma det kroppsegna hepcidinet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *